Hopp til innhold

Lena Andersson

Fra Wikipedia, den frie encyklopedi
Lena Andersson
FødtLena Margareta Andersson
18. apr. 1970[1]Rediger på Wikidata (54 år)
Stockholm
BeskjeftigelseSkribent, journalist, litteraturkritiker Rediger på Wikidata
Utdannet vedStockholms universitet (akademisk grad: bachelorgrad)
Partner(e)Björn Linnell
NasjonalitetSverige
UtmerkelserIngemar Hedenius-prisen (2005)
Augustprisen (2013) (for verk: Wilful Disregard)
Guldpennan (2013)
Årets forfatter (2014)
Lagercrantzen (2016)
Signatur
Lena Anderssons signatur

Lena Margareta Andersson (født 18. april 1970 i Stockholm) er en svensk forfatter og journalist. Hun er blant annet litteraturkritiker i Svenska Dagbladet og bidragsyter i Dagens Nyheter og har skrevet for det svenske tidsskriftet Fokus.

Andersson vokste opp i bydelen Tensta i Stockholm.[2] Hun studerte ved ski-gymnasiet i Torsby i Värmland, og konkurrerte i langrenn. Hun har studert filosofi, engelsk, tysk og statsvitenskap ved Stockholms universitet.[3]

Hun har vært vert for programmet Sommar i Sveriges Radio fira ganger, - i 2000, 2002, 2005 og 2008. I 2005 vakte hun stor oppmerksomhet med en ateistisk preken om Jesus i sitt radioprogram. Samme året fikk hun Hedeniuspriset, utdelt av de svenske human-etikernes organisasjon Humanisterna. I 2011 var hun programvert for svenske Vinter i P1.

I 2008 fikk Andersson Sven O. Bergkvist-stipendet fra Sollentuna Skönlitterära Författarsällskap. År 2011 fikk hun prisen som «Årets republikan» av Republikanska föreningen.

I 2013 fikk hun Augustprisen i kategorien skjønnlitteratur for boken Egenmäktigt förfarande – en roman om kärlek.[4] Samme året fikk hun også Publicistklubbens «Gullpenn».[5]

Bibliografi

[rediger | rediger kilde]
  • 1999: Var det bra så? (roman)
  • 2001: Duktiga män och kvinnor
  • 2004: Du är alltså svensk? en triptyk (roman)
  • 2006: Duck City (roman) – på norsk i 2008 med tittelen Duck City, oversatt av Heidi Grinde
  • 2009: Slutspelat (roman)
  • 2011: Förnuft och högmod : artiklar - prosa - pjäser
  • 2013: Egenmäktigt förfarande – en roman om kärlek (roman) – på norsk i 2014 med tittelen Rettsstridig forføyning - En roman om kjærlighet[6], oversatt av Knut Johansen
  • 2013: Ingens mamma (antologi)
  • 2014: Utan personligt ansvar (roman) – på norsk i 2015 med tittelen Uten personlig ansvar, oversatt av Bodil Engen
  • 2015: Allvarligt talat
  • 2016: Mer allvarligt talat
  • 2016: Grupptillhörighet är inte politik (essays)
  • 2017: Egentligheter (tillsammans med Dan Wolgers)
  • 2017: Allt allvarligt talat
  • 2018: Verkligheten och resten: krönikor 2015-2017 – på norsk i 2018 med tittelen Virkeligheten og det andre, oversatt av Gøril Eldøen
  • 2018: Sveas son: en berättelse om folkhemmet (roman) – på norsk i 2018 med tittelen Sveas sønn, oversatt av Bodil Engen
  • 2020: Dottern : en berättelse om folkhemmets upplösning (roman) – på norsk i 2021 med tittelen Datteren[7]
  • 2022: Resten av verkligheten : utkast till en världsbild : texter 2018-2021
  • 2022: Koryféerna : en konspirationsroman (roman)
  • 2023: Studie i mänskligt beteende (roman) – på norsk i 2024 med tittelen Studie i menneskelig adferd[6]

Referanser

[rediger | rediger kilde]
  1. ^ Babelio, Babelio forfatter-ID 338144[Hentet fra Wikidata]
  2. ^ Presentasjon på forfattarformedlingen.se
  3. ^ «Lena Andersson – skribenten som inte vill sluta söka kunskap», intervju med Lena Andersson, Stockholms universitet 2012-3-15 Arkivert 6. mars 2014 hos Wayback Machine.
  4. ^ «Årets Augustpristagare har tillkännagivits». Augustpriset. Arkivert fra originalen . Besøkt 26. november 2013. 
  5. ^ Lena Andersson får Guldpennan, SvD.se 9. desember 2013. Besøkt 12. desember 2013
  6. ^ a b Ingunn Økland (27. juli 2024). «Et siste spark mot #metoo». www.aftenposten.no. Besøkt 18. september 2024. «Kanskje følte Andersson et behov for å rense ganen etter sin forrige roman «Koryfeene – en konspirasjonsroman» (2023), der det stort sett var menn som ble satt i spill, i beskrivelsen av omstendighetene rundt det uløste drapet på Sveriges statsminister? | Eller kanskje kan vi hente en av forklaringene fra forfatterens gjennombruddsroman «Rettsstridig forføyning – En roman om kjærlighet» (2014), der hun boret i Ester Nilssons ugjengjeldte følelser for kulturmannen Hugo Rask? Andre har i ettertid kalt det en #metoo-roman før #metoo. Dette har Andersson tilbakevist.» 
  7. ^ Norheim, Marta (22. januar 2021). ««Underhaldande ritt på kjepphestar gjennom Sverige»». NRK (på norsk nynorsk). Besøkt 4. august 2022. 

Eksterne lenker

[rediger | rediger kilde]